Klassmedvetande

Klassmedvetande , självförståelse för medlemmar i en social klass. Detta moderna sociologiska koncept har sitt ursprung i, och är nära förknippat med, marxistisk teori.

Även om Karl Marx själv inte formulerade en teori om klassmedvetande, intimerade han konceptet i sin karaktärisering av arbetarklassen. Enligt Marx blir arbetarna först medvetna om att dela gemensamma klagomål mot kapitalister (och därmed bilda en klass "i sig själv") och så småningom utveckla en medvetenhet om sig själva som att bilda en social klass motsatt borgarklassen (och därmed bli en klass "för sig själv") , proletariatet. Klassmedvetenhet är ett historiskt fenomen som är fött ur kollektiv kamp. I detta avseende närmade sig Marx inte klassmedvetandet som en fråga om ren idealitet. Han avvisade varje separering av teori och praktik och använde termen ”medvetna mänskliga praxis” för att betona sambandet mellan subjektivitet och objektivitet i historien.

I sin seminerstudie av klassmedvetande betonade den ungerska marxistiska filosofen György Lukács behovet av att skilja mellan klassmedvetande och de idéer eller känslor som faktiskt hålls av medlemmarna i en social klass. En objektiv analys av klassmedvetandet, enligt Lukács, måste ta hänsyn till dessa tankar och känslor men också de som medlemmarna skulle ha haft om de kunde få en riktig bild av sin situation och samhället som helhet.

Eftersom marxismen anser att sociala klasser har objektiva identiteter och intressen, inkluderar dess uppfattning av klassmedvetande möjligheten till dess antitese: falskt medvetande. Brett definierat, falskt medvetande hänvisar till en förvrängd förståelse av ens klassidentitet och intresse. Ur marxismens perspektiv gäller det främst spänningen mellan arbetarklassens historiska uppdrag (att förstöra kapitalismen och förverkliga den socialistiska revolutionen) och dess förståelse av den. Problemet med falskt medvetande har uppmuntrat en elitistisk rad i marxismen.

Även om falskt medvetande är ett fel, är det inte grundlöst eller rent fiktivt. Det är i sig historiskt bestämt. För Marx är kapitalismen i en evig och så småningom dödlig krisstillstånd. Kapitalismen släpper fram produktionskrafter som kommer att undergräva sin egen hållbarhet. Exempelvis leder kapitalansamlingen till ökande ekonomiska ojämlikheter, vilket minskar arbetarnas köpkraft och i sin tur minskar vinsten. Lukács föreslog att bourgeoisin inte skulle kunna möta den krisen, för att göra det skulle kräva att klassstrukturen upphör och avstå från deras klass privilegium. I den meningen är borgarklassens ekonomiska och politiska ideologi en form av falskt medvetande, men den fastställs ändå objektivt av den klassens historiska position.

Efter Marx divergerade socialistiska tänkare om arbetarklassmedvetandet. En del var optimistiska och ansåg arbetarklassen vara naturligt i linje med sitt klassintresse och spontant revolutionära; andra, som Lenin, hävdade att arbetarklassen inte hade instinktiva socialistiska tendenser och därför behövde upplysas av en revolutionär förgrund.

I en seminal omdefinition undersökte sociologen Michael Mann olika dimensioner av klassmedvetande: klasstillhörighet och identitet, klassantagonism, klassens totalitet (idén om att sociala klasser omfattar hela samhället) och visionen om ett klasslöst samhälle. Dessa dimensioner är inte bara formella underkategorier utan motsvarar erfarenheter som ger klassmedvetenhet och klasssolidaritet. Till exempel kan erfarenheterna av ekonomisk exploatering leda till att arbetstagare inser att de har en andel i varandras välbefinnande och därifrån kommer de att utveckla klassmedvetande och klasssolidaritet. Mannens fokus placerades på själva medvetandet och avviker således till viss del från Marx försök att bädda in medvetandet i sociala metoder.

Trots det marxistiska ursprunget är begreppet klassmedvetenhet inte nödvändigtvis beroende av en revolutionär syn på historien. Sociologen Karl Mannheim till exempel förknippade sociala klasser med distinkta verklighetsförståelser utan att antas att en var mer giltig än andra. Mannheim trodde att social klass inramar ens förståelse av verkligheten, vare sig man är medlem i arbetarklassen eller en del av eliten. Resultatet är en mer eller mindre partiell och förvrängd förståelse, nödvändigtvis skev av intresse. Mannheim identifierade således klassmedvetande med ideologisk frammedling. Därför ligger lösningen inte i större klasssolidaritet utan tvärtom i att få en mer upplyst förståelse genom att närma sig verkligheten ur ett flertal perspektiv.Det är viktigt att notera att Marx och Mannheim inte ansåg att alla kunskapsformer påverkades lika av klassmedvetandet; de ansåg matematik och vetenskap vara fritt från dess inflytande.

Begreppet klassmedvetande försvagades i den offentliga diskursen med kommunistregimens fall i slutet av 1900-talet. Icke desto mindre fortsätter idén att väcka viktiga sociologiska frågor som dessa: Vad är förhållandet mellan ekonomiskt tillstånd och subjektivitet? Vilken roll har intelligentsia för att åstadkomma politisk förändring? Finns det kollektiva medvetenhetsformer och, i så fall, vad är deras politiska effektivitet?